RF-kretskort används ofta i trådlösa kommunikationsenheter som mobiltelefoner, Wi-Fi-routrar och satellitkommunikationssystem, såväl som i medicinsk och militär utrustning, navigationssystem och vetenskapliga instrument.

RF-kretskort testas med specialutrustning som nätverksanalysatorer, spektrumanalysatorer och tidsdomänreflektometrar för att säkerställa att deras elektriska prestanda uppfyller de specifikationer som krävs för deras avsedda användning.

Materialen som används vid tillverkning av RF-kretskort inkluderar specialiserade högfrekventa laminat, kopparbeklädnad och substratmaterial. Materialvalet baseras på deras dielektriska konstant, förlusttangent och värmeledningsförmåga.

RF-kretskort har specifika designkrav och konstruktionstekniker som skiljer sig från vanliga kretskort. De är utformade för att hantera högfrekventa signaler med minimal signalförlust och störningar, och är tillverkade av material som är speciellt utvalda för sina elektriska och termiska egenskaper.

Ett radiofrekvens-PCB (RF) är en typ av kretskort som är specifikt utformat för högfrekventa tillämpningar inom RF- och mikrovågsfrekvensområdet, vanligtvis från 3 MHz till 100 GHz.